Dagarna det går och går efter varandra, måndag, tisdag, onsdag torsdag fredag lördag, söndag.... ja så känns det, allt går så snabbt att jag inte hinner med varken hemma, på jobbet eller med alla jag vill ha kontakt med.
syrrorna hinner jag knappt prata med, så hur det är med mina små syskonbarn vet jag knappt, inte för att de riktigt hinner höra hur det är med mina barn heller. och mina egna barn hinner jag knappt med heller just nu känns det som, min ända lättnad just nu är att Jens varit hemma. men snart blir vi som alla andra. barnen är på skola, dagbarnvårdare från tidiga morgon till sena kvällen... suck... vad ledsen jag blir...
men det som gör mig glad är att Jens äntligen får känna sig nyttig och börja jobba.
men nu ska jag mysa med linus och puss på honom lite innan han ska gå isäng
kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Näe vi träffas alldeles för sällan o pratar oxå alldeles för sällan =(
Massa kramar
Skicka en kommentar