40års fest...

Ja mot bättre vetande gjorde jag ett försök att följa med på 40 års festen... hmm ja fick i alla fall god mat och se lite glada människor.
vi var där vi 18 och maten var vid 19 och klockan 20.30 var jag hemma och färden hem var inte kul. det värkte rejält. är dock glad att jag stannade bara så länge jag fortfarande kunde le och se glad ut, for innan det blev för ont.

ringde mamma efter vägen och frågade om det gick bra att pojkarna stannade kvar där fast jag är hemma. saknar dem men har så pass ont att det nog är lika bra att de inte är här. har tagit en ketogan tablett och hoppas att det hjälper, annars får jag väl ta en till men tror inte det behövs. blir det riktigt jobbigt får jag väl ta en insomningstablett så jag i alla fall somnar ifrån eländet.

i alla fall tror jag det är första gången jag är helt ensam hemma när jag går isäng. Nadja är på ön och är barnvakt åt Josefin, tyvärr har hon blivit så förkyld och har sååå ont i halsen stackarn. blir ingen match för henne imorgon. och pojkarna är ju i Gravis och Jens på festen, han kommer hem inatt med Svärfar som är busschafför ikväll ;0)

Hoppas det går bra för Jens och Jonas och de andra i Pannrum 4 ikväll när de spelar. det är det enda jag är ledsen att jag missar :0( lycka till älskling

nä nu ska jag sova natti natti

En vecka på lassa

Så i måndags åkte jag då in på lassa igen och på akuten fick jag valet åka hem och inte få hjälp eller lägga in mig och kanske få hjälp. Så efter många tårar och prat med både Jens och mamma bestämde jag mig för att lägga in mig och tur var det. Inte för att de hittade nåt eller gjorde så mycket men jag fick smärtstillande och slapp ha allt för ont. på onsdagen gjorde jag en magnetröntgen och den visade inget (de ska ifos studera bilderna igen på storskärm) förutom att de hittade en cysta eller knöl på levern som är ofarlig men som ska kollas upp. Min läkare var lite konstig och ena gången man träffade honom var han helt oförstående och sen var han jätte sympatisk och så pendlade det.

När jag började ifråga sätta varför de inte hittade nåt och vad jag skulle göra så sa han att jag fick acceptera att de inte hittade nåt och fick inse att jag när jag gick på att operera mig visste att de kunde gå fel.. så det var bara att acceptera att jag skulle ha ont. jag grät och grät. tror knappt jag gråtit så mycket som jag gjort i veckan. Då sa jag att jag vill bli utskriven efter jag ultraljuden. men så efter jag varit ner på ultraljud för att kolla levern igen kom han tillbaka och sa att han kände sig dum som inte kunde hitta vad som gjorde ont i mig och han var ledsen över det. och att han ville inte skriva ut mig utan bara skicka mig på permiss över helgen, för han förstod hur jobbigt det var för mig eftersom jag var så ledsen varje gång vi pratades vid. så på måndag ska jag få prov svar och så ska vi diskutera vad som kan göras för mig för att jag ska ha det minder jobbigt.

Just nu verkar det värsta vara över och det blir bättre och bättre för varje dag. vilket är skönt, men jag är så orolig att jag ska få ont igen. så det känns skönt att de ändå tar sig tid och gör undersökningar och visst är det skönt att de inte hittar något som är farligt i min kropp men ibland känns det som om de vore bättre om de hittade något

jaja vi får se hur det blir på måndag.

mot alla odds tänkte jag i alla fall fara på jens brorsa 40 års kalas idag. äta kan jag ju i alla fall göra innan jag åker hem

en extra tanke går till syrran som fått ryggskott....

och en annan tanke till min underbara lillasyster Nina som hämta hem mig i söndags när Jens och Nadja for på fotbollsmatch så jag slapp sitta ensam hemma med min värk... älskar dig...

kram

Ambulansfärd...

Ja så var vi igång igen :0( I måndags började det med att det gjorde ont i sidan (i min icke existerande galla) och jag trodde det var gall känning hur nu det skulle gå till. har sovit uselt hela veckan och haft värk på dagarna men inte mer än att jag kunnat jobba. Natten mellan torsdag och fredag hade jag mer ont och på morgonen försov jag mig men skyndade till jobbet. Från början gick det rätt bra men så började göra mer och mer ont och tillslut var det såna smärtor att jag inte stod ut med. fick komma in på vc och hur jag kunde köra dit från täfteå är en stor gåta. tur jag inte krockade...

i alla fall väl där så fick jag först klassig service :0) de tog emot mig och gav mig ett rum och satt och höll min hand när anfallen kom. När läkaren kom ville hon inte undersöka mig från de fått i mig lite smärtstillande Så de satte en nål Jag fick ketogan intravenöst och smärta la sig lite i ca 15min sen satte de igång igen. Nu började jag bli rädd och orolig, började tänka på förra gången och hur det gick då. I alla fall så ringde jag Jens som kom, jag hade tänkt han skulle skjutsa in mig på akuten för det var dit jag trodde jag skulle. Under tiden gav de mig mer ketogan och smärtan fortsatte och fortsatte. Då beslutade läkaren att jag skulle in på akuten (som jag trodde) Jag sa att Jens kan skjutsa mig men nej jag skulle måsta åka ambulans. Fy så töntigt tänket jag. Men eftersom de satt in nål och gett mig smärtstillande var det ett måste. Fick även mer medicin innan ambulansen kom.

Väl i ambulansen fick jag mer ketogan men värken gav inte med sig. När vi kom in på akuten blev det undersökning och så fick jag morfin. det blev bestämt att jag skulle läggas in och jag blev så ledsen. Mamma kom och sa att de skulle ta hand om barnen till Jens kom hem. Jag fick åka upp på kirurgen 2 (där jag låg förra gången) och fick mer ketogan eller vad de nu gav mig. Är nu så borta i huvudet, men värken är kvar. fick ligga ute i korridoren då alla rum är upptagna. Får veta att jag ska på röntgen och ska därför dricka kontrast. Har varit fastande sedan morgonen och fick dropp. Börjar må lite dåligt och helt plötsligt spyr jag upp det jag drukigt. Mår fortfarande dåligt men måste fortsätta dricka... spyr igen. får därför åka direkt till röntgen. röntgas och sedan upp på avdelningen och då får jag ett rum.

Jens har varit hem och hämtat saker och han och Nadja kommer med lite saker till mig. Nadja är jätte ledsen och oroar sig för mig, hon är som jag rädd att det ska bli som förut.
Just när De kommer spyr jag igen och Nadja blir jätte jätte ledsen. Jag får en spruta mot illamående och jag mår lite bättre. värken den fortsätter komma och gå.

Jag är inte allt för rolig att umgås med då min hjärna är helt i kaos så de åker hem till pojkarna. jag får massor av sprutor mot värk men inget hjälper. ber om insomningstablett och får det. tar till och med dubbeldos men somnar inte. dessutom har jag tre rumskamrater som snackar hela natten. I alla fall vid 3 tiden får jag en spruta och jag somnar till och vaknar inte från 6.30 skönt med lite sömn och faktiskt är "kramperna" borta. får lite mer smärtstillning och två läkare kommer och pratar med mig. De har ingen aning om varför jag hade så ont. Men de andra läkaren sa att jag fick åka hem om jag ville. och klart jag ville varför skulle jag ligga där när de inte gör något för att kolla upp varför jag har ont.
Men i alla fall berättar läkaren att jag har en cysta på äggstocken, suck, tänk om jag måste ta bort äggstocken. hade en förut men den måste ha försvinnit trodde jag då de inte sa något om den medan jag låg inne sist men nu är den där igen och de måste hålla koll på den. så nu är jag orolig för det :0(

vet inte om jag är redo att ta bort äggstockar, hoppas det är ofarligt bara.

i alla fall tjatade jag och fick åka hem rätt snabbt. har väl lite ont men inte värre än att jag står ut här hemma. är helt slut i kroppen idag och blev anfådd av att gå i trappen. Jens tycker jag ska vara hemma från jobbet imorgon och ja det vore kanske bra men vi får se.... vi har väl kanske inte råd egentligen men hälsan måste kanske gå före...

Igår kväll tog jag i alla fall både värktabletter och insomningstablett för att få sova ordentligt och det gjorde jag somnade vid 20.30 och vaknade av telefonen 7.30 imorse skönt...

hoppas nu bara värken går över och att cystan inte är någon fara....

kram så länge