jaha så har det gått ytterligare dagar och ja värken finns kvar där och ingen ork... eller orkar lite mer. I går var jag och hälsade på jobbet och det var kul, längtar faktiskt tillbaka .... känns som en evighetsen jag var där sist. Barnen blev så glada när de såg mig...
fick lunch där och var med på ett lärarförbundmöte... kul...
När jag sen kom hem kom syster och hennes barn och vi tittade lite på tv och fikade.. gott gott Nina tack för fikat....
sen var jag helt slut efter dagen. gick och la mig före barnen. så sen när Linus gick i säng kom han och kröp ner och somnade hos mig.. mysigt... och jag ja somnade tidigt men vaknade mitt i natten och det kliar måste prata med läkarna idag när jag ringer för börja jobba på torsdag känns helt omöjligt... jag skulle inte vara till någon hjälp för dem.
nä nu ska jag mysa lite till med mina barn innan vi stiger upp och äter frukost...
krama
tisdag, oktober 30, 2007
söndag, oktober 28, 2007
Söndag
jaha nu har det gått en halv vecka till. Återhämtningen tar tid och jag är less på att inte orka göra det jag vill, och inte klara av det jag själv vill göra... suck
men jag inser att detta kommer att ta tid. Igår bestämde vi oss för att åka och handla i Sävar och efter det var jag helt slut efter ca 20min i affären höll jag på att svimma. suck och det är meningen att jag ska börja jobba på torsdag... tror nog inte att det går så bra, känns jobbigt bara att åka på jobbet imorgon... hur ska jag orka det? det vet jag faktiskt inte, funderar på att skjuta på det till tisdag i alla fall. Hmm får nog göra det
nä nu ska jag göra mig ordning och så ska vi åka till syster Nina och äta och Linus ska leka med sin bästa vän Ludwig
'kram
men jag inser att detta kommer att ta tid. Igår bestämde vi oss för att åka och handla i Sävar och efter det var jag helt slut efter ca 20min i affären höll jag på att svimma. suck och det är meningen att jag ska börja jobba på torsdag... tror nog inte att det går så bra, känns jobbigt bara att åka på jobbet imorgon... hur ska jag orka det? det vet jag faktiskt inte, funderar på att skjuta på det till tisdag i alla fall. Hmm får nog göra det
nä nu ska jag göra mig ordning och så ska vi åka till syster Nina och äta och Linus ska leka med sin bästa vän Ludwig
'kram
onsdag, oktober 24, 2007
Älskade mamma
Tack tack min kära mor. Trots att du själv har värk kommer du hem till oss och dammtorkar och skurar toaletterna och torkar golven. Kan man ha mer tur än jag som har en sån underbar mamma. tack igen det var guld värt nu när jag inte själv kan städa....
älskar dig så mycket
kramar
älskar dig så mycket
kramar
tisdag, oktober 23, 2007
håll tummarna
Ja sist jag skrev hade jag jätte ont och grät och redan på kvällen blev det att åka in till akuten och där blev jag inlagd eftersom smärtlindringen inte hjälpte. de tog massa prover men inget visade något och så på torsdagen blev det röntgen igen men inte den heller visade nåt. jag låg i smärtor och de försökte smärtlindra mig men inget hjälpte. på fredag kväll blev jag sedan sämre efter en läkare varit och klämt på mig och sedan hade de bestämt att sätta igång magen på mig då tarmen stannat helt (inte så konstigt då jag inte ätit på ordentligt på länge) hade kramp hela natten men så lördag natt satte magen äntligen igång och jag fick springa på toa hela natten och även söndagen låg jag i ont i magen och på måndag var det något bättre och jag fick permiss till idag. igår låg jag hos pappa och hade ont under natten och vid tre trodde jag att det var dax att åka in men tog en till tablett och somnade faktiskt och vaknade och tordes knappt röra mig men när jag väl steg upp så kände jag att jag hade mindre ont än jag haft på super länge. så dagen har varit rätt bra. har blivit utskriven från kirurgen och ska på återbesök snart och är sjukskriven till nästa torsdag men mär jag inte bra så blir jag sjukskriven en vecka till. det som saknas är ju orken sen har ju inte allt det onda gått över än. har som ett tryck under revbenen och nu ikväll värket det lite åxå har kanske rör mig för mycket idag men det var ju skönt att vara lite rörlig igen.
dessutom har jag tittat mycket på tv för i fyra salen jag låg fanns ingen tv så det var långa dagar och nätter kan jag säga. tur i oturen att man har så ont att dagarna går förbi utan att man hinner tänka så mycket
kram
dessutom har jag tittat mycket på tv för i fyra salen jag låg fanns ingen tv så det var långa dagar och nätter kan jag säga. tur i oturen att man har så ont att dagarna går förbi utan att man hinner tänka så mycket
kram
onsdag, oktober 17, 2007
Smärta
varför, varför ska det göra ont... gråter...
får som krampanfall emellanåt och det gör så ont. försöker att inte visa det en tårarna är svåra att hålla tillbaka :0(
igår kväll värkte det ordentligt och jag fick lov att ta en ketogen för att få bort smärtan och den hjälpte och jag somnade men vaknade med kramp :0( gick med Linus på kyrkansbarntimme och kom hem och hade rätt ont. Syrran var på besök och det är alltid lika roligt men ont hade jag och hon har nog jobbigt själv så jag vill inte klaga för mycket (tänk på dig själv och ta hand om dig och din mage min syster yster älskar dig)
när jag skulle hämta Hampus fick jag lov att ta bilen och bara köra var en plåga och sen stå där och prata med fröknarna och berätta hur jag mår utan att bryta ihop var jobbigt. hemma igen är jag glad att min barn klara sig själva så bra.
har ringt till kirurgmotagningen och väntar nu på att en läkare ska höra av sig. sköterskan trodde att det var min smärtstillning som påverkande magsäcken och att all medicin jag ätit förstört magfloran och hon skulle säga åt en läkare att ringa mig och ändra smärtlindring och skriva ut något för magen och jag hoppas de ringer snart för kramperna är jobbiga.
sen spänner jag mig och oroar mig att det ska vara bukspottkörteln igen, det gör ju inte lika ont men ont gör det och jag orkar snart inte mer... vill inte ha ont.... skrämmer upp mig själv och blir rädd att allt ska börja om fast jag vet att det inte blir så men ändå.. det blir en ond cirkel för när jag spänner mig får jag mer ont i sidan och ja allt blir värre och värre.
nä nu ska jag sluta klaga och rycka upp mig men det är svårt
kram *gråter*
får som krampanfall emellanåt och det gör så ont. försöker att inte visa det en tårarna är svåra att hålla tillbaka :0(
igår kväll värkte det ordentligt och jag fick lov att ta en ketogen för att få bort smärtan och den hjälpte och jag somnade men vaknade med kramp :0( gick med Linus på kyrkansbarntimme och kom hem och hade rätt ont. Syrran var på besök och det är alltid lika roligt men ont hade jag och hon har nog jobbigt själv så jag vill inte klaga för mycket (tänk på dig själv och ta hand om dig och din mage min syster yster älskar dig)
när jag skulle hämta Hampus fick jag lov att ta bilen och bara köra var en plåga och sen stå där och prata med fröknarna och berätta hur jag mår utan att bryta ihop var jobbigt. hemma igen är jag glad att min barn klara sig själva så bra.
har ringt till kirurgmotagningen och väntar nu på att en läkare ska höra av sig. sköterskan trodde att det var min smärtstillning som påverkande magsäcken och att all medicin jag ätit förstört magfloran och hon skulle säga åt en läkare att ringa mig och ändra smärtlindring och skriva ut något för magen och jag hoppas de ringer snart för kramperna är jobbiga.
sen spänner jag mig och oroar mig att det ska vara bukspottkörteln igen, det gör ju inte lika ont men ont gör det och jag orkar snart inte mer... vill inte ha ont.... skrämmer upp mig själv och blir rädd att allt ska börja om fast jag vet att det inte blir så men ändå.. det blir en ond cirkel för när jag spänner mig får jag mer ont i sidan och ja allt blir värre och värre.
nä nu ska jag sluta klaga och rycka upp mig men det är svårt
kram *gråter*
tisdag, oktober 16, 2007
Ännu en dag
Ja så har det gått en dag till och jag blir bättre och bättre. idag gör det så pass lite ont att jag klarat mig utan smärtstillande. hoppas det håller i sig. orkar tyvärr inte vara upp så länge åt gången men försöker mer och mer.
På morgonen idag bakade jag limpa, oj vad kul att äntligen få göra någonting och orka med det. tur att receptet är enkelt så man ine behöver göra så mycket.
ikväll hade jag tänkt att Jens ska följa mig och gå runt kvartert, nu måste jag komma igång. Har tyvärr ganska ont i ryggen och jag vet att det är för att jag legat så mycket de senaste 3 veckorna. i vanliga fall så går jag ju minst 5 dar i veckan och nu inte röra sig något klart man får ont i ryggen igen.
Men annars är det bättre och tyvärr kommer nog Jens och alla mina vänner och släkt att bli less på mig för det enda jag tänker på och just nu måste prata om är dessa veckor som gått. Varje dag kommer jag på små detaljer som stört mig eller som hänt mig som jag ibland förstår och ibland inte. Men ja har aldrig upplevt något sådant förut så det ska bli skönt att få träffa en läkare sen som kan berätta vad som hände mig och om det verkligen gick rätt till, funderar på att anmäla men vi får se...
många kramar
På morgonen idag bakade jag limpa, oj vad kul att äntligen få göra någonting och orka med det. tur att receptet är enkelt så man ine behöver göra så mycket.
ikväll hade jag tänkt att Jens ska följa mig och gå runt kvartert, nu måste jag komma igång. Har tyvärr ganska ont i ryggen och jag vet att det är för att jag legat så mycket de senaste 3 veckorna. i vanliga fall så går jag ju minst 5 dar i veckan och nu inte röra sig något klart man får ont i ryggen igen.
Men annars är det bättre och tyvärr kommer nog Jens och alla mina vänner och släkt att bli less på mig för det enda jag tänker på och just nu måste prata om är dessa veckor som gått. Varje dag kommer jag på små detaljer som stört mig eller som hänt mig som jag ibland förstår och ibland inte. Men ja har aldrig upplevt något sådant förut så det ska bli skönt att få träffa en läkare sen som kan berätta vad som hände mig och om det verkligen gick rätt till, funderar på att anmäla men vi får se...
många kramar
måndag, oktober 15, 2007
Återhämtning
Ja så är jag inne i återhämtningsfasen. har mest vilat och knaprat smärtstillande hitintills känns det som. men så i förrgår började jag må bättre. var till mamma och pappa och smärtan var bättre och jag börjar orka mer än bara ligga. igår var jag med till kyrkan när Linus skulle sjunga. även om jag nästan svimmade och det gjorde jätte ont var jag så glad att jag orkade vara där. när barnen sjöng höll jag på börja gråta och alla psalmer gjorde mig tårögd. vet inte varför men jag är så glad att jag är hemma och på bättringsvägen, en sån här sak får en att omvärdera sina mål i livet tror jag. nu låter det kanske som om jag var med om något värre än jag var men ibland behövs inte mer än två veckor i smärta för att få en ny syn på livet.
en annan som fått en ny syn på livet är Jens. efter att alltid haft allt serverat är han nu inne på tredje veckan som huvudansvarig för hemmet. och trots att han inte gjort som jag brukar och inte lika mycket heller så har vi fortfarande rena kläder, rätt rent hus och mätta och glada barn så han fixade det bara fint. även om han själv säger att han längtar till jag är frisk för det är jobbigt att ta allt ansvar... hmmm... jo jag vet :0) men han har varit duktig.
nu är jag sjukskriven 2,5 vecka till och Linus , ja han är hemma och myser med mamma och tar hand om mig :0). så idag börjar min kamp mot att klara av att ta hand om hemmet igen. även om jens inte slipper undan allt längre :0)
sen vill jag skicka ett tack till alla mina vänner som tack för ert stöd och ett ännu större tack till min underbara familj. mamma och pappa som ställt upp och tagit hand om våra barn när jens varit och tröstat mig och förlåt för att jag oroade er så mycket älskar er. tack till mina syrror som tänkt på mig och oroat sig för mig och skänkt mig så mycket kärlek.
stort tack till er alla Älskar er såååååå mycket och jag lovar att ni inte ska behöva oroa er mer för mig på ett tag nu :0)
stor kram
en annan som fått en ny syn på livet är Jens. efter att alltid haft allt serverat är han nu inne på tredje veckan som huvudansvarig för hemmet. och trots att han inte gjort som jag brukar och inte lika mycket heller så har vi fortfarande rena kläder, rätt rent hus och mätta och glada barn så han fixade det bara fint. även om han själv säger att han längtar till jag är frisk för det är jobbigt att ta allt ansvar... hmmm... jo jag vet :0) men han har varit duktig.
nu är jag sjukskriven 2,5 vecka till och Linus , ja han är hemma och myser med mamma och tar hand om mig :0). så idag börjar min kamp mot att klara av att ta hand om hemmet igen. även om jens inte slipper undan allt längre :0)
sen vill jag skicka ett tack till alla mina vänner som tack för ert stöd och ett ännu större tack till min underbara familj. mamma och pappa som ställt upp och tagit hand om våra barn när jens varit och tröstat mig och förlåt för att jag oroade er så mycket älskar er. tack till mina syrror som tänkt på mig och oroat sig för mig och skänkt mig så mycket kärlek.
stort tack till er alla Älskar er såååååå mycket och jag lovar att ni inte ska behöva oroa er mer för mig på ett tag nu :0)
stor kram
torsdag, oktober 11, 2007
mina mardrömsveckor
vet inte om det syns i anskiktet hur jag försvunnit men här är före och efter foto, efter fotot är det med svart och vittröja
Ja så ligger jag då hör efter mina mardrömsveckor. En enkel operation som slutade i två veckors inläggning i sjukhus med massor av värk.
För att börja från början.
torsdag den 27 oktober åkte jag och lämnade Linus hos dagmamman och så in på kirurgavdelning 2 för operation av gallan. Satt i tre timmar ute i deras korridor (fanns inget rum ledigt) och väntade. Klockan 13 var det så dags, i med lugnande och Alvedon och på med operationsskjorta och ner i sängen och skjutsades till operationssalen. Efter lite gråt så måste jag ha somnat för jag vaknade på uppvaket vid 16-17 med massor av värk. Fick smärtstillande och lite vatten. Vaknade till med massor av värk och fick mer smärtstillande och åkte upp på avdelningen där jag nu fått ett rum. Natten spenderade jag vaken med massor av smärtor, ringde sköterskorna hela tiden och medan jag låg där och hade ont och grät pratade min granne i sömnen hela natten :0( i alla fall dagen efter fick jag åter massor av smärtstillande och ett hejdå det kommer att gå över. Klockan 11.00 skjutsar Jens hem mig och jag hoppas allt ska gå bra- men när jag ligger här hemma får jag mer och mer ont och tillslut håller jag på bryta ihop. Ringer till sjukvårdsupplysningen som tycker jag ska åka in och det gör vi. Jag hoppas hela tiden att jag bara är fjantig men det gör fruktansvärt ont. Kommer in på akuten och får ett rum på en gång och massa läkare börjar springa och ta prover och ge smärtstillande. Men inget hjälper och jag blir inlagd. Blir pumpad med smärtstillande hela natten och sen är allt som i lite dåsig mörker. så jag vet inte riktigt vilken dag allt händer. Men i alla fall gör det en skiktröntgen på mig och ser att det läcker upp galla i buken på mig. De bestämmer att de ska sätta ett dränage och det var smärtsamt kan jag säga när de medan jag var vaken stoppande in en slang i sidan på magen. Men värken fortsätter och de pumpar in mer och mer narkotika i min kropp att jag knappt vet om det är dag eller natt eller vad jag ska tro. Tillslut är jag så slutkörd och har så ont att jag bara gråter hela tiden. För att jag ska bli bättre måste de sätta in ett rör i gallgången för att stoppa läckaget och det söver mig och gör denna procedur på tisdagen tror jag och de lyckas inte men de lyckas reta min bukspottkörteln så hela min mage börjar krampa och göra ont och hade jag ont innan så ja nu är allt ännu värre. Tillslut så tar de beslut på onsdagen att sätta in ryggmärgsbedövning så de gör det och den tar snett och hjälper inte riktigt som den ska men torsdagen var jag rätt smärtfri. Men munnen börjar kännas som ett uttorkat hål då jag varit helt fastade inget mat eller vatten sen den 28september och vi är nu på den 4 oktober . För att få in röret så planerades en stor operation fredag den 5 och jag åkte på operationen och den stora operationen som de trodde skulle krävas tog 10min, undrar fortfarande vad den första läkaren häll på med. Klockan 11 vaknar jag på uppvaket och gissa vad jag har super ont, jag håller på att dö, får smärtstillande och inget hjälper, läkarna kommer och går och ger mig extra bonusdoser mm men ryggmärgsbedövningen tar inte. Jag gnyr och gråter av smärta hela tiden. på lördagsmorgon gråter jag efter Jens men får inte ringa honom för att göra honom orolig blir ännu mer ledsen och det gör ont ont, varje ny läkare och narkosläkare säger att de ska hjälpa mig men ingen gör något (känns det som i alla fall) vid 15 är jag så trött att jag bara gråter efter Jens och att bli smärtfri, då helt plötsligt kan han få komma dit och sköterskan ringer efter honom och det kommer en läkare och söver ner mig och jag sover i en timme och sen kommer Jens och värken ja den är fortfarande där. Jag gråter och det värker och värker. De beslutar att göra om ryggmärgsbedövningen eftersom de försökt flytta den två gånger utan skillnad. De sätter en ny bedövning och den hjälper inte den heller och då flyttar de den men får ingen respons Klockan 21 skickar de upp mig på avdelning med bara morfin som smärtstillande. De stängde av ryggmärgsbedövningen och gav som upp. Jag fick en knapp och skulle själv smärtstilla mig. Och jag trycker och trycker på knappen men ingen smärtlindring kommer Kommer upp på avdelningen och är jätte arg och nära ett sammanbrott (sköterskan som tog emot mig sa att jag inte sa så många snälla ord och hon kände sig helt hjälplös) i alla fall kom ytterligare en läkare och klämde men sen kom en räddande ängel. Jouren på narkosen kom upp och tog bort morfinet och satte tillbaka ryggmärgsbedövningen med ett nytt medel. Först sprutade hon in lugnande och sen en dubbeldos av smärtlindringen en sk lokalbedövning. Och helt plötsligt klockan 1 på lördagsnatten så slutar det värka. Jag sover rätt bra den natten trots alla koller de gör var tredje timme. Söndagen är jag äntligen lite mer pigg då jag inte fått mer smärtstillande än ryggmärgsbedövningen. På söndagen får jag tillslut även börja dricka klara drycker snacka om gott med vatten när man inte druckigt på ca 1,5 vecka på måndagen får jag äntligen börja äta åxå och dränaget dras. Jippie. på tisdagen sänker de ryggmärgsbedövningen och innan kvällen har de tagit bort all bedövning och kisskatetern är dragen och jag är fri från slangar. Smärtan är ganska jobbig men inte i närheten av tidigare. Får sprutor hela natten men på onsdagen hjälper det med tabletter och jag åker hem jippie. Värken finns fortfarande där men nu är jag hemma och det känns bra och jag mår bättre än igår så allt går åt rätt håll.
Under hela denna tiden har mina barn inte velat krama mig då jag säkert sätt hemsk ut och Linus som är mammas kille gör inte annat än stryker på mig nu och ser till att jag inte försvinner.
Har på denna tid tappat ca7kg och de mesta antar jag är muskler för några sådana har jag inte kvar. Orkar knappt sitta upp än men det kommer väl. Är sjukskriven resten av månaden och hoppas att jag orkar börja jobba den 1 november igen.
Oj det blev en lång historia hoppa ni orkade läsa igenom och att det går att läsa då jag ligger ner och skriver och inte riktigt ser vad jag skriver det var i alla fall skönt att skriva av sig.
Många kramar Malin
Ja så ligger jag då hör efter mina mardrömsveckor. En enkel operation som slutade i två veckors inläggning i sjukhus med massor av värk.
För att börja från början.
torsdag den 27 oktober åkte jag och lämnade Linus hos dagmamman och så in på kirurgavdelning 2 för operation av gallan. Satt i tre timmar ute i deras korridor (fanns inget rum ledigt) och väntade. Klockan 13 var det så dags, i med lugnande och Alvedon och på med operationsskjorta och ner i sängen och skjutsades till operationssalen. Efter lite gråt så måste jag ha somnat för jag vaknade på uppvaket vid 16-17 med massor av värk. Fick smärtstillande och lite vatten. Vaknade till med massor av värk och fick mer smärtstillande och åkte upp på avdelningen där jag nu fått ett rum. Natten spenderade jag vaken med massor av smärtor, ringde sköterskorna hela tiden och medan jag låg där och hade ont och grät pratade min granne i sömnen hela natten :0( i alla fall dagen efter fick jag åter massor av smärtstillande och ett hejdå det kommer att gå över. Klockan 11.00 skjutsar Jens hem mig och jag hoppas allt ska gå bra- men när jag ligger här hemma får jag mer och mer ont och tillslut håller jag på bryta ihop. Ringer till sjukvårdsupplysningen som tycker jag ska åka in och det gör vi. Jag hoppas hela tiden att jag bara är fjantig men det gör fruktansvärt ont. Kommer in på akuten och får ett rum på en gång och massa läkare börjar springa och ta prover och ge smärtstillande. Men inget hjälper och jag blir inlagd. Blir pumpad med smärtstillande hela natten och sen är allt som i lite dåsig mörker. så jag vet inte riktigt vilken dag allt händer. Men i alla fall gör det en skiktröntgen på mig och ser att det läcker upp galla i buken på mig. De bestämmer att de ska sätta ett dränage och det var smärtsamt kan jag säga när de medan jag var vaken stoppande in en slang i sidan på magen. Men värken fortsätter och de pumpar in mer och mer narkotika i min kropp att jag knappt vet om det är dag eller natt eller vad jag ska tro. Tillslut är jag så slutkörd och har så ont att jag bara gråter hela tiden. För att jag ska bli bättre måste de sätta in ett rör i gallgången för att stoppa läckaget och det söver mig och gör denna procedur på tisdagen tror jag och de lyckas inte men de lyckas reta min bukspottkörteln så hela min mage börjar krampa och göra ont och hade jag ont innan så ja nu är allt ännu värre. Tillslut så tar de beslut på onsdagen att sätta in ryggmärgsbedövning så de gör det och den tar snett och hjälper inte riktigt som den ska men torsdagen var jag rätt smärtfri. Men munnen börjar kännas som ett uttorkat hål då jag varit helt fastade inget mat eller vatten sen den 28september och vi är nu på den 4 oktober . För att få in röret så planerades en stor operation fredag den 5 och jag åkte på operationen och den stora operationen som de trodde skulle krävas tog 10min, undrar fortfarande vad den första läkaren häll på med. Klockan 11 vaknar jag på uppvaket och gissa vad jag har super ont, jag håller på att dö, får smärtstillande och inget hjälper, läkarna kommer och går och ger mig extra bonusdoser mm men ryggmärgsbedövningen tar inte. Jag gnyr och gråter av smärta hela tiden. på lördagsmorgon gråter jag efter Jens men får inte ringa honom för att göra honom orolig blir ännu mer ledsen och det gör ont ont, varje ny läkare och narkosläkare säger att de ska hjälpa mig men ingen gör något (känns det som i alla fall) vid 15 är jag så trött att jag bara gråter efter Jens och att bli smärtfri, då helt plötsligt kan han få komma dit och sköterskan ringer efter honom och det kommer en läkare och söver ner mig och jag sover i en timme och sen kommer Jens och värken ja den är fortfarande där. Jag gråter och det värker och värker. De beslutar att göra om ryggmärgsbedövningen eftersom de försökt flytta den två gånger utan skillnad. De sätter en ny bedövning och den hjälper inte den heller och då flyttar de den men får ingen respons Klockan 21 skickar de upp mig på avdelning med bara morfin som smärtstillande. De stängde av ryggmärgsbedövningen och gav som upp. Jag fick en knapp och skulle själv smärtstilla mig. Och jag trycker och trycker på knappen men ingen smärtlindring kommer Kommer upp på avdelningen och är jätte arg och nära ett sammanbrott (sköterskan som tog emot mig sa att jag inte sa så många snälla ord och hon kände sig helt hjälplös) i alla fall kom ytterligare en läkare och klämde men sen kom en räddande ängel. Jouren på narkosen kom upp och tog bort morfinet och satte tillbaka ryggmärgsbedövningen med ett nytt medel. Först sprutade hon in lugnande och sen en dubbeldos av smärtlindringen en sk lokalbedövning. Och helt plötsligt klockan 1 på lördagsnatten så slutar det värka. Jag sover rätt bra den natten trots alla koller de gör var tredje timme. Söndagen är jag äntligen lite mer pigg då jag inte fått mer smärtstillande än ryggmärgsbedövningen. På söndagen får jag tillslut även börja dricka klara drycker snacka om gott med vatten när man inte druckigt på ca 1,5 vecka på måndagen får jag äntligen börja äta åxå och dränaget dras. Jippie. på tisdagen sänker de ryggmärgsbedövningen och innan kvällen har de tagit bort all bedövning och kisskatetern är dragen och jag är fri från slangar. Smärtan är ganska jobbig men inte i närheten av tidigare. Får sprutor hela natten men på onsdagen hjälper det med tabletter och jag åker hem jippie. Värken finns fortfarande där men nu är jag hemma och det känns bra och jag mår bättre än igår så allt går åt rätt håll.
Under hela denna tiden har mina barn inte velat krama mig då jag säkert sätt hemsk ut och Linus som är mammas kille gör inte annat än stryker på mig nu och ser till att jag inte försvinner.
Har på denna tid tappat ca7kg och de mesta antar jag är muskler för några sådana har jag inte kvar. Orkar knappt sitta upp än men det kommer väl. Är sjukskriven resten av månaden och hoppas att jag orkar börja jobba den 1 november igen.
Oj det blev en lång historia hoppa ni orkade läsa igenom och att det går att läsa då jag ligger ner och skriver och inte riktigt ser vad jag skriver det var i alla fall skönt att skriva av sig.
Många kramar Malin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
