En vecka på lassa

Så i måndags åkte jag då in på lassa igen och på akuten fick jag valet åka hem och inte få hjälp eller lägga in mig och kanske få hjälp. Så efter många tårar och prat med både Jens och mamma bestämde jag mig för att lägga in mig och tur var det. Inte för att de hittade nåt eller gjorde så mycket men jag fick smärtstillande och slapp ha allt för ont. på onsdagen gjorde jag en magnetröntgen och den visade inget (de ska ifos studera bilderna igen på storskärm) förutom att de hittade en cysta eller knöl på levern som är ofarlig men som ska kollas upp. Min läkare var lite konstig och ena gången man träffade honom var han helt oförstående och sen var han jätte sympatisk och så pendlade det.

När jag började ifråga sätta varför de inte hittade nåt och vad jag skulle göra så sa han att jag fick acceptera att de inte hittade nåt och fick inse att jag när jag gick på att operera mig visste att de kunde gå fel.. så det var bara att acceptera att jag skulle ha ont. jag grät och grät. tror knappt jag gråtit så mycket som jag gjort i veckan. Då sa jag att jag vill bli utskriven efter jag ultraljuden. men så efter jag varit ner på ultraljud för att kolla levern igen kom han tillbaka och sa att han kände sig dum som inte kunde hitta vad som gjorde ont i mig och han var ledsen över det. och att han ville inte skriva ut mig utan bara skicka mig på permiss över helgen, för han förstod hur jobbigt det var för mig eftersom jag var så ledsen varje gång vi pratades vid. så på måndag ska jag få prov svar och så ska vi diskutera vad som kan göras för mig för att jag ska ha det minder jobbigt.

Just nu verkar det värsta vara över och det blir bättre och bättre för varje dag. vilket är skönt, men jag är så orolig att jag ska få ont igen. så det känns skönt att de ändå tar sig tid och gör undersökningar och visst är det skönt att de inte hittar något som är farligt i min kropp men ibland känns det som om de vore bättre om de hittade något

jaja vi får se hur det blir på måndag.

mot alla odds tänkte jag i alla fall fara på jens brorsa 40 års kalas idag. äta kan jag ju i alla fall göra innan jag åker hem

en extra tanke går till syrran som fått ryggskott....

och en annan tanke till min underbara lillasyster Nina som hämta hem mig i söndags när Jens och Nadja for på fotbollsmatch så jag slapp sitta ensam hemma med min värk... älskar dig...

kram