Deprimerad

Suck och åter suck...
för att ta det från början. igår åkte jag då in för att ta bort röret som sitter i min mage. är jätte orolig när jag åker och känner mig nästan panik slagen. syster ropar upp mig och vi går in i undersökningsrummet och där står maskinen och medan jag tar av mig jackan bryter jag ihop och börjar gråta för fullt. Sköterskan kramar om mig och försöker lugna mig. de ger mig lugnande medel och låter mig ligga ner samtidigt som de pratar med mig hela tiden och försöker få mig lugn. tyvärr hjälper inte det lugnande utan jag gråter och skakar och känner mig jätte rädd. så kommer doktorn in och de sätter in bit skyddet i munnen och tar fram slangen och då får jag super mycket panik och börjar gråta ännu mer och skaka och läkaren säger att han inte vill göra det på någon som är så rädd trots lugnande. så de bestämmer sig för att söva mig istället.

får gå och byta om och in på operationssalen och där ska jag stickas.. hmm jag är ju svår stucken annars och nu när jag är halvt hysterisk går det inte alls. de hittar av nerver och det gör ont. Jag gråter och blir mer och mer hysterisk, de ger mig lustgas för att lugna mig men det funkar inte utan jag känner mig helt panikslagen. jag ber dem sätta droppet i höger armveck där jag vet att jag är lätt stucken och sköterskan som hela tiden pratar lugnande med mig skyndar sig över på andra sidan och sätter in nålen och innan de ens hunnit sätta fast den säger hon godnatt och jag somnar nästan ögonblickligen.

när jag sedan vaknar känner jag mig jätte ledsen och börjar gråta igen och gråter och gråter. läkaren kommer och säger att de inte hittade något rör och vill röntga mig för att se om de ska måsta göra om det med ett annat instrument. en sköterska följer mig på röntgen och är snäll och väntar på mig för jag är så ledsen och gråter och gråter. röntgen visar bara de clip som de använt när de opererade mig, alltså inget rör.. hmm undra när det försvann.
får prata med läkaren som säger att jag inte borde ha ont alls vid gallan.. och jag som har haft ont hela tiden under en tid hade jag bara så pass lite ont att jag inte behövde smärtlindring men från förra veckan fick jag ju mer ont och tar nu tabletter varje dag. läkaren sa att även om jag haft kvar röret och det rört på sig skulle jag inte ha ont. så har jag fortfarande ont på måndag ska jag ringa kirurgmottagningen så de får kolla upp mig. för som sagt jag ska inte ha ont alls..
och ja det gör en ju lite orolig, vad har jag nu för fel för jag har ju ständig ont och nu mer ont igen än för en månad sedan... suck när ska detta ta slut... mår skit inombords och vill bara gräva ner mig. tur jag har barnen så jag måste stiga upp och fortsätta kämpa...

trodde tidigare att jag varit deprimerad och haft ångest men nej det har jag inte. det jag kände igår var vansinnigt jobbigt och jag har fortfarande något som tynger i bröstet som om någon klämmer över bröstet och jag har aldrig känt så här...

suck